Vad vi har lärt oss med att blogga

Att blogga har varit jätteroligt och utvecklande på många sätt. Vi har jobbat med kursplanen i religion samtidigt som vi har lärt oss att kommunicera och uttrycka oss digitalt och publicera oss på webben.

Vilka som byggt webbplatsen

Vi är elever på Mälarhöjdens skola i Stockholm som skriver på denna blogg. Tre klasser samarbetar och alla elever är författare. Klasserna har arbetat med hinduism och buddhism i religionsämnet. Vår lärare Åsa Colliander Celik är administratör.

Webbplatsens syfte och mottagare

Den är skapad som en fiktiv berättelse där vi lever oss in i olika roller.  Vi gör det för att förstå olika religioner. Bloggen riktar sig till eleverna i årskursen, föräldrar och allmänhet. När vi läser varandras berättelser och tolkningar, får vi ökad förståelse för hur olika vi kan resonera.

Den pedagogiska kopplingen

Genom att få leva sig in i och studera hur religionen kan ta sig uttryck, skapas en förståelse för religionernas olika uttryckssätt. Vid sökandet av källor har dessa värderats och tolkats. Vi får möjlighet att utveckla våra egna tankar kring livsåskådningar och träning i att diskutera olika etiska ställningstaganden. Läs mer här.

Vad vi har lärt oss

Vi här lärt oss skilja på religionens, kulturens och samhällets roll när identiteten skapas och att dessa olika roller påverkar varandra och förändras över tid. Vi har fått förståelse för hur hinduiska och buddhistiska handlingar kan se olika ut. Dessutom har vi lärt oss publicering på webben och testat html-kod. Då har vi även jobbat med upphovsrätten och vi har ansträngt oss att alltid visa var bilder och fakta kommer från.

Varför ska vi vinna Webbstjärnans tävling?

Med stort engagemang och inlevelseförmåga har vi tagit oss an ämnet och uppgifterna. Berättelserna har vuxit fram och sporrat till fortsatta studier i ämnet. Trots svårigheter med tekniken har alla envist gjort sitt bästa för att lära sig bloggandets olika funktioner. Vi tycker nu att vi uppvisar stor säkerhet. Bloggen har blivit en källa för andra att förstå olika tankesätt och den sporrar andra till liknande projekt.

Våra problem

Det finns saker som jag aldrig kommer få göra, saker som jag vill göra men aldrig kommer få chansen till eftersom att mitt livs styrs utifrån min kultur, religion och mestadels mina föräldrars vilja. En del av de grejerna är att få gå i skolan eller att någon gång i livet kunna jobba med det jag vill och inte bara fortsätta jobba med min pappa i sin fabrik. I mitt hemland Nepal så präglas utbildningsläran av landets karaktär av primativt jordbruksland med ovilja hos föräldrarna att sända sina barn till skolan, särskilt flickor. Jag tror inte att någon förälder gör det för att vara elak eller inte vill att sina barn ska lyckas bättre än dem själva det beror förmodligen på att de bryr sig och är rädda för sitt eget barns hälsa. Anledningen till att främst flickor inte skickas till skolan är att det förekommer kidnappningar, misshandel, våldtäkter och andra kriminella förseelser mot framförallt flickor. Skolstarten sker i 6 års ålder men skolgången är inte obligatorisk och frånvarofrekvensen, även bland dem som registreras är hög. Det är ungefär en tredjedel av alla barn som börjar skolan andra används i andra sammanhang som fabriksjobb eller jordbruk. Jag är en av dem som inte fått chansen att gå i skolan. Enligt min pappa är den onödig och jag behövs mer hemma samt att han aldrig gick i skolan men har klarat sig bra ändå. konsekvenserna med det är att jag aldrig kommer få komma ut i världen och nå Europa eller Amerika som jag har läst om i mina böcker. Läsning är det enda jag kan riktigt bra eftersom att min Farfar har lärt mig och min syster

 

Nepal är ett av världens fattigaste länder där ca 37% av befolkningen är under 15 år och 83% bor på landsbyggden ofta i avlägsna och svårtillgängliga byar, i bergslandskapet där det enda problemet är fattigdom samt kampen mot djur som pumor och andra levande varelser. Fattigdomen  har dock minskat från 42%-31% dem senaste 5 åren. Anledningen till att Nepal är så pass fattigt är för att de endast lever på jordbruk det finns endast ett par enstaka fabriker som släpper ut miljöavgifter till skillnad från resten av världen. Det är såklart en stor nackdel om man ser det från en ekonomisk synvinkel eftersom att folk inte får några  pengar eller löner, alla lever på det dem odlar själv. Dock så har den Nepalska befolkningen lyckats öka ekonomi i samband med att fattigdomsprocenten har sänkts med hjälp av att de börjat sälja sina grödor och varor men mycket mer krävs om Nepal ska nå över fattigdomsstrecket. Man önskar ju att att få ett lands ekonomi och ordning i balans var så enkelt men det är det verkligen inte. Folket har levt på detta sätt i många år, barn har hoppat av skolan och jobbat istället redan i tidig ålder, folk har klarat sig själva och försetts sig själv med egna ägodelar såsom boskap och odlingar. Detta är historia som man inte så lätt ändrar på. Så vad ska man göra? Ska man ta tag i det i egna händer och försöka se till så att barn börjar gå i skolan, sjukhus och medicinsk vård blir gratis och möjligtvis byta ut grusvägarna mot nya asfalterade vägar? Eller låta befolkningen klara sig själva som dem gjort under alla dessa år.

Precis som andra länder i Asien har Nepal ett stort problem med korruption, inte minst i samband med det utländska biståndet som inleddes 1950 som finansierar större delar av Nepals utvecklingsbudget. Dem försöker tillgodose behovet av sjukvård, rent dricksvatten, bränsle, ökad kommunikation och bättre utbildning. Flertal personer speciellt barn beräknas lida av undernäring och sjukdomar som struma, blindhet och mental efterblivenhet. Som följd på detta förekommer också stor mansdominans.

Jag är väldigt glad över att jag hade turen att födas i en rik familj jämfört med vårt land och som hade två framgångsrika föräldrar som lyckades fly iväg från allt detta till ett nytt liv i Kina. Trots att Kina inte heller är helt perfekt så hade jag lika stor chans att hamna uppe i de Nepalska bergen.

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nepal  Läs mer om Nepal här om både fördelar och nackdelar men även landet som helhet också.

Tamal Kadam

Hejsan!

Mitt namn är Tamal Kadam (jag är 24 år gammal) och det här är första gången jag bloggar så ursäkta i förhand om mina texter är spretiga :). För att inleda mitt första blogginlägg så tänkte berätta lite om mig själv, min familj och min vardag som hindu.

Till att börja med så bor jag i Storbrittanien tillsammans med min familj. Våran släkt har bott här väldigt länge (sen sent 1800-tal ungefär då mina förfäder från Indien flyttade hit) och vi är en mycket stor familj. De flesta av oss bor kring London men vissa av oss har till och med flyttat ända bort till Manchester. Just nu så bor mina föräldrar och en av mina bröder tillsammans i Northampton samtidigt som jag och flera av mina andra syskon bor i London. Själv så bor jag tillsammans med en kompis i en lägenhet med 2 rum och kök och jag studerar för att bli läkare. I min vardag så går jag på en läkarutbildning och på min fritid gillar jag att vara med kompisar och spela fotboll (mitt favoritlag är Arsenal).

Eftersom att nästan alla i min familj är hinduister så firar vi ofta de olika högtider tillsammans hos min mormor och morfar. Då blir vi ibland uppemot 30 personer! Snart så kommer vi att samlas (om drygt en månad) för att fira Holi tillsammans med andra hinduer och det kommer att bli en stor fest!

Jag försöker att be ofta till Vishnu (det finns ett tempel i närheten av där jag bor) och flera av de andra gudarna inom hinduismen (till exempel Ganesha). Med det levnadssättet vi har i det moderna samhället så blir det ofta svårt att följa hinduismens regler helt och hållet men jag försöker att göra det så gott som möjligt. Även om det inte finns någrsa specifika regler om vad man får och inte får äta så finns det ett undantag, Kor anses var heliga och får därför inte slaktas eller ätas. Annars så påminner min pappa och mamma ofta om att jag får inte vara tillsammans med någon som är av ett lägre kast och min syster ville de gifta bort till vad de ansåg vara en lämplig make. Jag tänker gå mer in på detalj senare om sådana här saker men nu så tänker jag avsluta mitt inlägg här innan det blir för långt.

Ses senare!

^Firande av högtiden Holi^

Källor:

https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Holi&oldid=704758540

http://so-rummet.se/fakta-artiklar/latta-fakta-om-varldsreligionernas-matregler

http://illvet.se/manniskan/varfor-ar-kon-helig-i-indien

http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/hinduismens-viktigaste-gudar

Jag heter Amalea Dania och är en helt vanlig hinduisk tjej på 15 jordsnurr. Eller ja, helt normal för mig i alla fall, alla tjejer i min ålder, mig inkluderad, har redan hela deras liv och framtidsvisioner utredda, fast inte av de själva utan av deras egna föräldrar.

Jag föddes in i en djupt troende hinduisk familj, detta innebär att jag inte har så mycket att välja på än att bli en hindu även jag med. Eftersom att hinduismen har sina rötter i Indiens uråldriga litteratur och historia så är det något som majoriteten av indierna värdesätter och prioriterar högt. Jag har därför aldrig i hela mitt liv ens vågat tänka i de banor där jag ifrågasätter hinduismen och allt vad religionen innebär. Men nu har jag samlat mod till mig och är redo att börja öppna upp mina ögon. Hinduismen innebär mycket, bland annat att jag som kvinna ska hålla mig trogen till en enda man livet ut medans mannen däremot, min partner, får göra lite som han behagar med vem som helst.

Igår kväll när jag kom hem efter att jag hade vart i skolan så ville min mor och far genast prata med mig, jag blev direkt extremt orolig då jag trodde att jag hade gjort något som hade vanhedrat min familj. Inom hinduismen så är familjeheder enormt viktigt, så jag var rädd att om jag skulle ha vanhedrat familjen så skulle jag bli av med min chans till skolutbildning. Som tur var så hade jag inte vanhedrat familjen, men nyheterna som mina föräldrar hade att berätta för mig var snäppet värre.

De berättade för mig att de hade hittat en man åt mig att gifta mig med, att jag nu var bortlovad till honom. Mannen som jag skulle behöva gifta mig med var 35 år gammal och hans namn var Adityia, jag hade aldrig träffat denna man.

Jag har ett stort problem dock, jag är kär. Inte i Adityia, utan jag är kär i den vackraste pojken jag någonsin sett. Han heter Bali och han jobbar i kvarterets mest populära klädesaffär. Eftersom att klädesaffären som han jobbar i ligger precis bredvid min skola så brukar jag alltid passera förbi den på väg hem från skolan.

En morgon så vaknade jag med den mest underliga känsla i min kropp. Det är svårt att sätta ord på känslan men det kändes som om det var en liten flock med fjärilar som hade släppts lös i min mage. Jag kunde inte förstå varför jag kände på det här sättet men försökte att inte tänka på det resten utav morgonen. När jag sedan gav mig av mot skolan så blev den här underliga känslan allt mer påträffande, ju närmare jag kom skolan desto värre blev känslan, det var nu inte längre en liten flock med fjärilar i min mage utan det kändes som en stor orkanvind. Jag försökte att tänka bort känslan men ju mer jag tänkte på den desto värre blev den. När jag nästan var framme vid skolan så såg jag helt plötsligt Bali, hans kastenje bruna hår och iskalla blåa ögon fick mig som förtrollad åter igen. Vi fick ögonkontakt och känslan i magen var nu oumbärlig. Varför känner jag såhär tänkte jag för mig själv. Jag kom då på vad det var som hände, jag var kär, kär i Bali. Vad ska jag göra, vad ska jag göra, tankarna flög runt som en orkan i mitt huvud, jag samlade tillslut mod till mig och gick fram till Bali för att börja prata.

Han berättade att han länge hade jobbat i klädesaffären men att han hade så extremt mycket högre mål och ambitioner, han vill bli präst, han vill sprida Trimurti vidare, uppfattningen om den guddomliga treenigheten. Men eftersom att han tillhör kastet Shudras, ett av de lägre kasten som finns i Indien så får han inte utbilda sig till präst. Efter en dialog på fem minuter så får jag höra en av de mest chokerande saker jag någonsin hört. Bali lever inte efter hindusik tro, utan han är kristen. Direkt när han berättar detta för mig är det som om gnistan inom mig släcks. Jag vet att mor och far aldrig någonsin hade gått med på att tillåta mig gifta mig med en som tillhör Shudras och sen dessutom inte är hindu utan kristen. Men det tog inte lång tid för gnistan inom mig att tändas igen, för jag var hungrig på kunskapen om kristendomen och allt var det innebär. Jag sträckte på mig och kollade honom djupt in i ögonen och frågade ”skulle du kunna tänka dig att ingå ett äktenskap med en hindu?”

Han kollade först lite frågande på mig men svarade sedan med att det för honom inte är jätteviktigt att man delar samma tro men att det ändå är viktigt att man delar några värderingar med varandra. Han började genast att berätta om vad som var viktigt för honom i ett äktenskap, han berättade om viktiga likheter såväl som viktiga olikheter.

Inom kristendomen likaså som i hinduismen så ska man älska sin nästa så som sig själv, vilket innebär att man skall älska sin livspartner så mycket som man älskar sig själv. Något som kristendomen och hinduismen dock inte delar med varandra är vad som händer efter döden och människosynen. Inom Balis religion ( kristendomen ) så tror man att man efter döden får möta gud ansikte mot ansikte. De tror att det är gud som har gett de livet och därför tar emot de när de dör, kristna tror att det är som att komma hem, fast på ett ännu djupare sätt än att komma hem till det hem som vi har här på jorden.

Medans man i hinduismen tror på reakarnitation, ett liv efter döden, återfödelse. Det finns även tankar inom religionen om att man kan hamla på olika platser och att det finns himlar som man kan hamla i efter ett tag innan man sedan återvänder till jorden igen. Det finns även en andra tanke om att man aldrig återföds till jorden utan att man blir en del av den gudomliga kraften Barahman.

Hur ska jag göra? Ska jag vanhedra hela min familj och gå min egen väg och fly/gifta mig med Bali, eller ska jag följa min familjs vilja och behålla familjehedern?

Följ med mig på min resa så kommer ni få reda på det!

Presentation

PRESENTATION

Namaste aur aapaka svaagat hai! Hej och välkomna på hindi, för er som aldrig varit inne på min blogg förut så kommer nu en kort presentation. Mitt namn är Naemi Delavi, jag är 19 år gammal. Jag bor i New Dehli hos min man Abha och våra två barn Dhatri och Gopal, eller… det är mer som tre barn, men han vet inte om det än.
Jag blev bortgift som väldigt ung, nästan för ung. Första gången jag träffade min man var två dagar innan vårt bröllop, jag kommer ihåg att jag tänkte att allting bara var väldigt konstigt, att jag snart skulle flytta in hos en man som jag inte kände och bo där i resten av mitt liv. Jag kände mig olycklig. Jag ville inte gifta mig med någon som jag inte kände och med någon som jag visste redan då inte skulle älska mig på det sättet jag ville och där kärleken inte skulle vara äkta. Men jag gjorde det ändå, för att inte skämma ut och göra mina föräldrar till åtlöje, för en hindu är religionen en prioritering. Under hela min barndom fick jag höra att kärleken kommer sen. Kärleken kom aldrig. Under åren som gick blev min man mer och mer våldsam. Han började slå mig,och utsatte mig för psykisk terror. Dagligen.

Jag började träffa en annan man. Han gav mig den kärlek jag velat ha ända sen jag var liten och fick mig känna mig uppskattad och värd igen. Dagarna blev till veckor, veckorna blev till månader och en kväll så märkte att jag inte fått min mens det datumet jag borde fått den. Jag avvaktde i två veckor. Den kom aldrig, jag började bli orolig. Jag gick till affären och skaffade mig ett graviditetstest, det visade positivt. Det kan inte vara sant tänkte jag. Jag vägrade inse att jag blivit gravid med en annan man. Det var helt otänkbart. Vi hade ju skyddat oss varje gång, trodde jag… Jag skämdes alldeles för mycket för att säga till någon vad jag hade gjort. Veckorna gick och man började se att min mage växte och blev större, jag var snart tvungen att säga till min man vad som faktiskt hänt, att jag varit otrogen. Jag kommer ihåg att hjärtat slog otroligt hårt i bröstet när det var dags att säga att jag var gravid, med en annan man. Han tog det förvånansvärt bra, han ville faktiskt vara med att uppfostra barnet… vilket inte var en bra sak. Allting blev bara så komplicerat, jag var gift med en man och hade ett barn med en annan man som ville uppfostra barnet med mig men min fästman som jag var gift med ville också uppfostra barnet då han ansåg att det var hans barn också eftersom vi var gifta och valde att inte skilja oss för att dels inte göra våra föräldrar till åtlöje och dels för att vi inte vill att ”vårt” barn skulle växa upp i en splittrad familj. Allt slutade med att vi var tre som uppfostrade barnet…

Min största önskan är att när jag blir lite äldre få kunna hjälpa unga tjejer som verkligen inte vill gifta sig. Det är ungefär det som hänt sedan jag senast uppdaterade bloggen. Hoppas ni vill följa min resa, vi ses nästa gång// Kram Naemi!

Bodhi Mashima

 

Hej! Jag heter Bodhi Mashima och är 19 år gammal, jag och min familj är alla uppväxta i Indien och vi flyttade till Thailand för 4 år sen och nu befinner vi oss i den vackra staden Chiang Mai i norra Thailand tillsammans med båda mina starkt troende föräldrar. Jag har inte något specifikt yrke än p.g.a att jag fortfarande studerar, men lite då och då hjälper jag min pappa i hans egna lilla keramik butik mitt i stan, självklart så hjälper jag också till med hemmasysslor som t.ex maten och städning tillsammans med mamma.

Idag är ingen vanlig dag, det är wan phra (buddistiska ”holy day”) klockan 7:30 reste jag och min familj upp 15 km norr till Wat Phrathat Doi Suthep för att be böner vid det vackra templet. ”jag lovar att inte döda”, ”jag lovar att inte stjäla”, ”jag lovar att inte missbruka sexualiteten”, ”jag lovar att inte ljuga”, ”jag lovar att avhålla mig från alkohol, eftersom dem orsakar skada och gör mig omdömeslös”. Det här ber jag varje dag för att påminna mig själv om att dessa saker är fel och jag bör följa dessa regler för att uppnå nirvana och slippa

Apu Nahasapeemapetilon

Jag heter Apu Nahasapeemapetilon och jag bor i New Delhi huvudstaden Indien, jag är 15 år gammal och har en mamma och pappa och tre syskon. Två äldre bröder och en yngre lillasyster. Min mamma jobbar som telefonskötare och min pappa är it-tekniker och jag vill bli som min pappa en it-tekniker och fixa med teknik. Vi äter oftast linser eller bönor och frukter av många slag för kyckling har vi bara råd med en gång i veckan och det äter vi på söndagar när min pappa har fått sin lön, för han får lön för varje vecka av sitt jobb.

Jag är hindu och de flesta i min skola är hinduer, vi har 4 buddister men jag bryr mig inget om att de är buddister och jag som en hindu tror jag inte de tycker illa om mig heller. Jag går i skolan måndag till lördag och har bara en dag ledig på söndagen likadant som min pappa och mamma. I skolan har jag lärt mig att räkna matematik och prata engelska för det är väldigt viktig att kunna engelska om man ska jobba med IT i framtiden.

Huset jag bor i är väl som vilket hus som helst i Indien, men vi delar en lägenhet men en annan familj men mamma och pappa har något emot dem och sedan när de försökte förklara varför för mig så berättade de om ett kastsystem. De sa att i Indien har vi ett kastsystem som är ungefär som jag förstod det ett system som visar vilka som är närmast gud. T.ex. de som jobbar med köttstyckning eller såna där orena arbeten är oftast utan en kast. Jag vet inte riktigt varför alla är så hotfulla mot dem utan en kast som till exempel våra grannar har hade för 30 år sedan ägde de lite mindre än halva huset och vi ägde den andra delen men sedan hände något, mamma och pappa plus några mera personer hotade dem och nu bor dom i källaren på huset men de får ändå massa hat. Jag tycker de får skylla sig själva lite i all fall för om de ville ha ett bra liv här så skulle de tänka på sin karma i förra livet men lite överdrivet är det att alla hatar de utan ett kast.

Achir

Hej! Jag är en hinduisk pojke på 16 år och jag heter Achir. Jag föddes nära New Delhi i ett slumområde i Indien. Jag bor bara tillsammans med min mamma, Agna och min lillasyster, Bhadraa som är 10 år gammal. Min pappa Försvann ur mitt liv efter att han blev gripen efter att han hade försökt stjäla ett äpple till min lillasyster när hon var bara två år. Vi har alltid levt fattigt och inte haft tillräckligt med pengar till att alla ska bli mätta på kvällarna. Detta är för att min familj är Kastlösa, Daliter som vi ofta kallas. Det har gjort att min mamma har haft svårt att få ett jobb, och när hon väl får ett jobb så får hon ofta inte haft kvar det i mer än några månader. Så är det för oss Daliter. Vi är inte värda mer anser folk i dom högre kasten. jag har själv hittat ett jobb hos slaktaren i vårat område. Mannen som äger slakteriet är en man som kom fram till mig en dag när jag satt och tröstade min lillasyster efter att hon hade blivit slagen av en pojke med ett högre kast. Att jobba som slaktare anses vara ”orent” eftersom att man jobbar med döda djur, men det gör att vi i alla fall lever än idag.

Bhadraa blev sjuk med lugninflammation för snart ett år sedan och har inte blivit bättre. Hennes medicin kostar mycket pengar så det har blivit extra jobbigt på senare tid. Jag har behövt jobba extra och mamma har försökt att behålla dom jobb som hon har lyckats få. Hon mår väldigt dåligt och ser inte ut att bli mycket bättre.

Jag har en stor dröm i mitt liv. Det är att vi ska bli återförenade med vår far och att vi ska leva ett framtida liv utan förtryck och smutskastning. Men det kommer att ta en tid innan det kommer ske ser det ut som i dagens Indien. Jag har hört att alla är lika värda inom Buddhismen men min mamma vill inte att jag ska ”överge” min familj genom att konvertera till buddhismen. Jag vill vara trogen till min familj och inte svika dom så jag tror inte att jag kommer att konvertera.

Tack för att du läst!
//Achir

Kyaw Min Yu

Mitt namn är Kyaw Min yu jag är buddist och lever i Chiang Mai i Thailand. Jag är nitton år, snart tjugo. Mitt namn börjar på K eftersom att jag är född på en måndag, måndags barn blir alltid tilldelade ett namn på K eller G. När jag fyllt tjugo år har jag bestämt mig för att bli munk i vårt tempel, jag har regelbundet under min uppväxt besökt vårt tempel och skänkt gåvor till våra munkar tillsammans med min familj. Jag har länge varit en så kallad novis munk, det kallar man yngre pojkar som är som munkarnas lärlingar som är yngre än tjugo år gamla. Jag har tagit beslutet att bli munk för att jag vill ha god karma för senare liv och så att jag förhoppningsvis inte återföds. I min familj är vi fyra personer, jag min mamma min pappa och min fjorton åriga syster. Min mor och syster som inte har möjlighet att bli munkar vill jag skänka extra mycket god karma till. Min far har tidigare varit munk men avgick för ett antal år sedan, det kan man göra som munk eftersom att det nämligen är frivilligt hur länge man vill fördjupa sig i Buddha och hans lära. Man kan stanna i några dagar till några veckor eller månader, man kan också välja att stanna hela livet om man så önskar.

Min tid som munk har jag tänkt ska ta upp majoriteten av mitt liv eftersom att jag anser att det är ett av de bästa sätten att följa våra fem viktigaste regler; Jag ska inte döda, jag ska inte ljuga, jag ska inte missbruka sexualitet så att det skadar mig eller andra, jag ska inte stjäla, jag ska inte missbruka alkohol eller droger. Att vara munk anser jag vara ett av de enklaste sätten att lyda dessa regler varje dag. Framför allt den som gäller sexuell aktivitet, en munk får inte bli berörd av en kvinna då anses munkens helighet försvinna. Jag själv är interesserad av kvinnor så det skulle vara betydligt mycket enklare att inte vara delaktig i sexuella handlingar. Eftersom att jag kommer skänka en hel del god karma till min familj så kommer det förhoppningsvis ge de en god anledning att följa de fem reglerna varje dag.

Det jag vill sträva efter som munk är att människor kan lära av mig och mina bröder att man ska gynna både sig själv och andra. Många tycker att skänka god karma och gynna familjen är det viktigaste, men goda gärningar som gynnar en själv kan också stå för god karma.

 

Somsak, det här är jag

Hejsan mitt namn är Somsak jag är en 15 år gammal pojke som kommer ifrån Chiang Mai Thailand. Jag har bott här i hela mitt liv och min familj består av min mamma, pappa, farmor, farfar, mormor, morfar och min två små systrar. Pengar har vi så att det räcker, min pappa jobbar som läkare och min mamma är en massös.

Jag skulle vilja bli en munk i den buddistiska tron eftersom jag vill nå nirvana. Jag vill släcka min livstörst, alltså avstå från den materiella jakten på lycka. Min bästa vän heter Somchai, hans största dröm är också att bli munk. Men hans föräldrar tillåter honom inte förrän han blir 18 och får välja själv.

Genom min tro vill jag hitta vägen till veklig och hållbar lycka. Dit an jag inte nå genom njutningar men inte heller genom att avstå från njutningar, utan genom en väg i mitten.

För att förklara vägen i mitten finns det fyra ädla sanningar. Sanningen om lidandet t ex en sport som fotboll kan fylla människor helt men förr eller senare tar fotbollskarriären slut och något måste ersätta den glädje som fotbollen gav. Sanningen om lidandets uppkomst, den själviska jakten efter allt som kan ge lycka t ex fotboll, kärlek och pengar. Sanningen om befrielsen från lidandet, insikten om att lyckan inte kan uppnås på livstörstens väg är ett viktigt steg mot veklig lycka. Sanningen om den åttafaldiga vägen som leder till att lidandet upphör, när man förstår att jakten leder till lidandet måste man våga ta beslut att avbryta det. Åttafaldiga vägen är vägen i mitten mellan njutning och askes, den består av åtta steg: rätt insikt, rätt beslut, rätt tal, rätt handling, rätt levnadssätt, rätt strävan, rätt uppmärksamhet och rätt meditation.

Vi är en stor familj, både mina mor- och farföräldrar bor med oss. I mitt land tar väl hand om barn och äldre. Varje morgon går jag ut för att skänka mat till munkarna och nunnorna det gör vi för att visa vördnad. Mina småsystrar heter Boonsri och Gewalin och de är 7 och 10 år gamla. Vi har ett litet altare med Buddha figurer där vi tänder rökelser och lämnar offergåvor.

//Somsak