”Lärjungen som gick på vatten”

Det finns många olika berättelser och myter inom buddhismen, men min favorit är nog ”lärjungen som gick på vatten”. Den går såhär.

Buddha predikade en dag vid en flod. På andra sidan floden befann sig en av Buddhas lärjungar, han hette Sariputta. Sariputta ville gärna höra på Buddhas predikande men det fanns ingen bro för att kunna gå över, eller en båt för att åka över. Då sa Sariputta till sig själv ”denna flod skall inte hindra mig, jag ska över och se den välsignade”. Sariputta tog ett steg ut på vattnet och han kunde stå på det som om det var gjort av sten. När lärjungen hade kommit halvvägs till den starkaste delen tappade han modet och började sjunka. Men Sariputta lyckades stärka sitt mod och lyckades ta sig över hela floden. Byborna i byn frågade nyfiket Buddhas lärjunge hur han egentligen hade lyckats att gå över floden. Sariputta svarade självsäkert: ”Intet annat än tro satte mig i stånd att göra detta, och nu är jag här i sällheten av Mästarens närvaro”. Buddha lyssnade och tilltalalde: ”Du har talat väl, Sariputta. Endast en tro som din kan rädda världen från självandringens gapande avgrund och sätta människorna i stånd att torrskodda vandra över till den andra stranden.”

Den här berättelsen brukade min mormor berätta för mig hela tiden. Jag tror den menar att när du har det tufft i livet, så länge du tror på dig själv kan du klara allt. Att ingenting är omöjligt så länge du tror på dig själv.

Ghadi Gupta blogg, dag 74

Hej kära följare! Dags att uppdatera igen, förra gången var hela två veckor sedan! Situationen med mina föräldrar har utvecklats litegrann. Jag missade bönetiden häromkvällen. Jag hade precis kommit tillbaka från min ”Taisen” träning men det var för mycket trafik! Diwali festen är om tre dagar och alla är ute och handlar mat, fyverkerier och rökelse till bönedagarna. Jag känner att Taisen är viktigt för mig och jag brukar aldrig missa mina bönetider.

Jag är orolig över min karma för att det är min plikt att dyrka min religion, samtidigt som Taisen kampsport står för meditation och och försvar. Mina föräldrar funderar på att ge mig utegångsförbud och det skulle vara tragedi nu under Diwali. Mamma och pappa tycker att all kampsport står för våld och förstörelse.

Kommentera gärna på hur jag ska lösa detta, jag skulle upsskatta många olika synpunkter! Nu är det dags att be till Ganesha, i dessa svåra tider behöver jag hopp och visdom. Vi hörs snart.

 

Abhaya Bali

Hej, jag heter Abhaya Bali och är hindu. Jag bor i Indien närmare bestämt i ett slumområde i norra New Delhi. Jag ska fylla 17 år nu i maj. Min familj består endast av mig och min mamma då min pappa dog för ungefär ett år sedan. Man är inte säker på hur han dog men det kan röra sig om ett mord. Dock blev det bara en liten notis i tidningen då vi kastlösa inte anses tillräckligt viktiga. Jag jobbar åt områdets slaktare. Slaktare anses som ett dåligt jobb. Det är ”orent” tycker de högre kasten då man hanterar och dödar djur men det var de bästa jobbet jag kunde få då jag är kastlös. Kastlösheten gör det svårt för mig i vardagen och jag har inte så många vänner. Pappa var familjens inkomstkälla och min mamma kan inte jobba pga av sin sjukdom. Jag behövde alltså börja jobba så vi fick mat på bordet och så mamma har råd med sin medicin. Min dröm är att få gå i skolan vilket jag inte får nu, att lära mig mer engelska och resa till andra länder. Jag går ofta runt och funderar på om jag skulle konvertera till buddhism då alla inom den religonen är lika värda.

 

Undret med mangoträdet

Inom Buddhismen berättar vi otroliga berättelser för varann. Mina föräldrar berättade en för mig varje kväll, precis som deras föräldrar gjorde för dem och som jag kommer göra för mina framtida barn. Min favoritberättelse är ”Undret med mangoträdet”.

Buddha utförde ibland underverk för att övertyga tvivlande åhörare. Några kritiska munkar inbjöd Buddha till en tävling. Buddha lovade att undret skulle äga rum under ett mangoträd nästa fullmånedag. För att hindra Buddha drog munkarna upp alla mangoträd i området. Människorna var nu övertygade om att den Upplyste inte skulle klara av det han lovat. När dagen var inne gick Buddha till de församlade människorna. Han hade med sig en mogen mangofrukt, tog ut en kärna och planterade den. Genast sköt en mangoplanta upp ur marken och på ett ögonblick blev plantan till ett fullvuxet mangoträd. Sedan lyftes Buddha högt upp i skyn medan eld och vatten sköts ut från hans kropp. Buddha steg mot himlen och vistades där med gudarna i tre månader, innan han återvände till jorden. Men munkarna som inbjudit till tävlingen råkade illa ut. Folket som ätit mangofrukterna spottade kärnorna på dem och sedan kom en het vind och svepte in munkarna i ett tjock lager av smuts som fastnade på deras kroppar.

Man kan tolka alla myter på sitt eget sätt. Jag tror att ”Undret med mangoträdet” till allra största del handlar om karma. Vårt mål med livet är att uppnå Nirvana, men detta kommer aldrig ske med en dålig karma. En bra karma är nyckeln till allt. Men vad är bra och dålig karma då? Jo, dålig karma är begär, hat och okunnighet. Bra karma är det motsatta. Att få en bra karma gör du genom att visa till exempel tacksamhet eller göra goda handlingar. Detta är något jag försöker uppnå varje dag, både för mitt eget bästa men självklart för andras också. Om du vill läsa mer om återfödelse och karma kan du kolla HÄR.

I ”Undret med mangoträdet” tycker jag munkarna uppnår allt som ingår för att få dålig karma. Begäret efter visheten, begäret efter att veta bättre än Buddha. Hat mot den upplyste och i och med det okunnighet. Det är som att myten nästan bevisar vad som händer om man tvivlar på Buddha.

När jag tänker på buddhismens myter och berättelser kommer jag fram till att de flesta jag hört handlar om hur man ska leva, hur man ska följa den upplyste. Jag tycker att myterna är lätta att tolka och få fram syftet med. Om jag jämför med hinduismens myter ser jag likheter men också flera skillnader. Jag tycker att även dessa myter har ett tydligt syfte i de flesta fallen. dock är skillnaderna stora enligt mig. Våra myter är trovärdiga, det skulle kunnat hänt. Hinduismens myter som handlar om saker som inte skulle kunna hända. Detta kanske beror på att jag inte tror på att det finns tusentals gudar men jag tycker iallafall mer om våra myter.

 

 

.

 

Kvinnan och det döda barnet

Berättelser är verkligen någonting jag tycker om. Allt från påhittade sagor till verkliga berättelser. Varje kväll när jag och pappa sitter ute i trädgården berättar min han en ny berättelse för mig vilket jag verkligen ser som höjdpunkten på dagen. Min favorit måste nog vara Kvinnan och det döda barnet. 
Den handlar om en kvinna vars barn har dött. Hon går till Buddha och frågar om han kan hjälpa henne. Han förklarade då att en hand full av senapsfrön är allt som behövs, men de måste komma från ett hus där ingen förlorat någon släkting eller vän. Glad sprang kvinnan iväg för att hämta senapsfrönen, men till hennes stora förvåning hittade hon inget hus i byn där ingen förlorat någon nära. När hon kom tillbaka till Buddha sa hon:                                                             -jag trodde att endast jag mist mitt barn, men i hela staden är de döda fler än de levande.                                      Buddha sa då:                                           -Du trodde endast att din som var död, men det är den eviga lagen för alla levande varelser. Den man som är stolt över barn och boskap, och vars ande hänger vid det jordiska, honom rycker döden bort som en flodvåg förgör en sovande stad. 

Jag tycker att berättelsen har ett tydligt budskap och jag gillar verkligen att man kan tolka den på många olika sätt. Buddhas uppgift är inte att hjälpa människor från lidande och död. Hans uppgift är att visa människorna hur de slutgiltigt skulle övervinna lidandet och befrias från både liv och död. Den berättar även att ingen lever för evigt och att alla har förlorat någon nära.
                                        

Har Ganesha fick sitt elefanthuvud

Jag har valt att tolka myten om hur Ganesha fick sitt elefanthuvud. Det börjar med att Shiva kommer hem från sin långa resa. Han blir stoppad av Ganesha vid hans egen dörr och blir nekad tillträde till sitt eget hus. Han blir rasande på Ganesha som vågar trotsa honom och hugger av hans huvud med sin treudd.

Ganesha får turligt nog tillbaka livet då de sätter ett elefanthuvud där det ursprungliga huvudet satt.

Att Ganesha klarar sig fastän hans huvud gick av i en strid mot Shiva själv står för hopp. Hur dålig situationen än blev så blev allting bra igen. Ganesha står också därför för hopp.

Ganesha förlåter sedan Shiva och ger honom en andra chans. Jag tolkar detta som att alla är värda en andra chans och att alla kan göra fel till och med Shiva själv.

Ganesha visar sig också trovärdig då han gör sin plikt. Parvati gav honom uppgiften att vakta porten och inte låta någon komma in. Ganesha gjorde sin plikt så bra att han det nästan kostade honom livet. Han sprang inte bara iväg från sina uppgifter fastän en mycket större varelse som Shiva i det här fallet blev hans motståndare.

Det slutade inte bra för Ganesha då han misslyckades med sin uppgift men han försökte och det räcker. Han får sitt liv tillbaka och detta kan tolkas genom karma vilket är en levnadsstil i hinduismen. Han gjorde något bra för Parvati och blev belönad med sitt liv.

Det här är också vad Ganesha står för: Han som hjälper och står emot motgångar.

Li Qiang

Mitt namn är Li Qiang, jag är en pojke som är tio år och  liksom resten av de som bor här är jag buddist. Jag bor i Tibet (i Kina) i ett buddisttempel som de kallar Rongbu kloster. Det är enligt mig det finaste templet i hela världen, kanske för att jag inte sett några andra tempel. Men när jag sitter på taken och kollar ut mot horisonten så ser jag det största och vackraste berget, Mount Everest.

När jag föddes så övergav mina föräldrar mig och de äldre sa att det var eftersom man bara får ha ett barn i Kina. Enligt de så hade jag en storebror och därför fick inte jag vara kvar i deras familj. Det var en av de nylärda som såg hur mina ”föräldrar” lämnade mig nere vid bergsfoten medan han satt och mediterade i en av grottorna i bergen. Efter att mina föräldrar försvunnit ur sikt så sprang han genast ner för att rädda mig. Han sprang ner så fort han kunde och tog upp mig i hanns famn. Enligt honom skrattade jag bara och visade inga tecken på rädsla.

-Li Qiang ska bli ditt namn, sa han som betydde styrka. Trots att jag var svag fysiskt (eftersom jag inte hade fått så mycket mat av min förra familj) menade de att jag hade en annan styrka än fysisk styrka. De menade att jag hade en inre styrka och att jag hade ett rent hjärta som antog att den nya människan jag just träffat var snäll. Än idag så visar jag på denna styrka genom att försöka hjälpa folk i svåra situationer som jag en gång var i. Om jag ska vara ärlig så tror jag faktiskt att det mina ”föräldrar” gjorde mot mig var det bästa som kunde hända mig, eftersom att ge glädje till andra människor genom att hjälpa dem ger mig dubbel glädje tillbaka och det överkommer alla rikedomar i världen.

 

Chinja Bali

Hej jag heter Chinja Bali jag är 17 år. Jag har bott i Bangkok hela mitt liv men ska nu om några veckor äntligen få flytta till min mamma och hennes nya man i Sverige.

När jag var 11 år dog min pappa efter att ha blivit mördad när han var på väg hem från jobbet. Då bestämde min mamma att Thailand inte var ett land för henne och hennes tre barn därför flyttade hon till Sverige med min lillebror som då bara var ett tre år gammal. Hon hade tyvärr inte råd att ta med mig och min storasyster Sintra till en början. Förra året gifte hon om sig med en svensk man och jag och min syster skulle kunna ha flyttat dit redan då men jag ville gå klart sista året i skolan först. Jag har därför bott med min mormor och morfar de senaste åren men ska nu äntligen få flytta till Sverige.

Jag ser fram emot att få flytta till Sverige. Mamma har berättat för mig på telefon hur bra livet är i Sverige. Hon säger dock att det är lite väl kallt men jag tror jag överlever det. Hon säger också att det känns så luftigt i Sverige. Det jag tror hon menar med det är att det inte är så fullt med människor överallt.

Jag är buddhist precis som nästan alla mina vänner här i Bangkok. För mig är buddhismen mer som en livsstil än vad jag tror andra religioner är. Jag ser heller inte Buddha som en gud utan mer som en verklig person och förebild som blev upplyst och nådde nirvana genom att meditera och leva ett bra liv. Den större delen av folket i Thailand är buddhister vilket också betyder att även min pappa var och mor är buddhist. Jag undrar hur det är att leva som buddhist i Sverige.

Prinsessan Sita och Shivas pilbåge

Innan jag börjar skriva om min myt så vill jag bara berätta en väldigt god nyhet. Min far har hittat ett mycket bra jobb inom data industrin och han får väl betalt så saker och ting här i Sverige går framåt för oss.

Det var en gång en prins, en ståtlig och modig prins som var känd för godhet och visdom. Rama hette han, och han var en stor glädje för sina föreldrar. En dag så var prins Rama på besök i ett rike där kungen ville finna en värdig man åt sin dotter sita. I palatset så fanns det en tung och märklig pilbåge som kungen hade ärvt från sina föreldrar. De hade fått den från guden shiva. Kungen hade bestämt att den som klarar av att spänna bågen skulle få hans dotter Shiva till fru. Kungsalen var full av åskådare, Rama spände bågen med en sådan kraft så att den sprack. Sitas man var funnen.

En likhet som jag ser på en gång är att fadern ska bestämma vem dottern ska gifta sig med. Fadern måste ju hitta en värdig man till sin dotter och både familjen och dottern ska gå plus av giftermålen. Oftast genom att man gifter bort sonen eller dottern till en familj som tjänar mer pengar. Men jag tycker att det börjar uppstå problem med dessa bortgiftningar, fast egentligen så har dessa problem funnits extremt länge så dom uppstod inte nyligen. Det är nämligen så att det är sällsynt med kärlek i dessa förhållanden. Det händer ofta att fadern inte tänker på vad dottern vill, alltså att han tänker bara på hur mycket han kan tjäna genom att gifta bort sin dotter till någon rik kille. Denna handling är även fel inom hinduismen, man ska inte tänka för mycket på framgång om man vill bli fri från reinkarnation. Det händer också ofta att fadern gifter bort dottern när hon är femton till en man som är 40 plus år. Det är också ofta vanligt att mannen använder våld mot kvinnan om dom inte gifter sig i kärlek. Jag kommer att prata mer om kärlek och äktenskap i mitt nästa inlägg, hejdå!

Källor: Boken reigon och liv 3 av Leif Berg, Lennart Husen, Karint Skrutowska, Bo Kage Carlson

Även egen kunskap

Somchai

เฮ้ mitt namn är Somchai och jag kommer ifrån Thailand. Jag bor i Chiang Mai som ligger runt 700 kilometer från Bangkok. Min familj består av min mamma min pappa och min lila syster. Min familj är inte så rik . Min mamma jobbar med att sätta upp reklam och min pappa jobbar som sophämtare. Min bäste vän heter Somsak och han är buddhist och har blivit munk och bor bara ett par hus från mig.

Jag har ett problem. Mina föräldrar låter mig att vara buddhist men inte att bli munk förens jag blir 18år. Problemet liger i att jag bli en munk nu. Jag vill kunna utöva min religion fulltut och inte behöva vänta i 3 år. Är det några av er som har tips på hur jag ska övertala dom? Jag känner att jag är redo att ta emot sanningen och meningen med livet. Hur övertygar ni era föräldrar? Jag håller redan på att förbättra min karma igenom att göra goda gärningar och idag har jag gjort 3st. Mina föräldrar tycker att jag är för liten och inte förstår meningen med att ge bort allt jag äger men dom förstår inte hur bra det känns när jag gör det. När jag blir munk så kan jag äntligen hitta min inre frid och börja min väg mot Nirvana.