Även fast den heliga Gagnes floden ligger nästan 3000 km bort så har den ändå en väldigt stor betydelse för min familj. För att förstå varför måste man först kunna dess historia och den tänkte jag berätta nu!
För länge sedan utbröt en förödande torka som ledde till att mäniskor och djur inte hade någon droppe vatten kvar att släcka sin törst med. Hela världen vissnade. Kungen Bhagiratha såg sitt förtvivlade folk och förstod sin plikt som kung att göra något åt saken. Han skänkte bort sitt kungadöme och reste till bergen där han inte livnärde sig på något annat än luft, utförde de mest avancerade yogaövningarna och plågade sin kropp. Detta pågick i hundra år tills guden Brahma blev berörd av hans hängivenhetgivenhet och frågade honom vad han önskade. Utan att tveka frågade Bhagiratha om gudinnan Gagnes som levde i skepnaden av en flod i himlen kunde komma ner till jorden. Önskan beviljades trots att Gangnes egentligen inte ville lämna himlen. Förargad över beslutet kastade hon sig ner mot jorden, den kollosala vattenmassorna såg ut att vara på väg att översvämma jorden och med det även allt levande. Den enda som kunde stoppa henne var guden Shiva som då mediterade i Himalaya, han sträckte snabbt ut sitt långa hår och fångade upp den vredgade vattengudinnan. Kungen som fortfarande var fast besluten att rädda mänskligheten fortsatte med ännu svårare övningar tills Shiva blev så berörd av kungens uthållighet och av barmhärtighet släppte ut gudinnan ur sitt hår. Sedan dess har gudinnan i form av en flod fortsatt att sprida sin välsignelse i människornas värld.
Nu kanske ni som bloggläsare undrar vad det har med min familj att göra och jo det ska jag berätta nu! För 20 år sedan var min far och min farbror ute på en åktur med min farbrors motordrivna båt, en bra bit ut på havet gick motorn, av någon oförklarlig anledning, sönder men de lyckades ro sig till den enda närliggande ön som tyvärr bara var ca.100m i diameter och i princip bara bestod av sand. Eftersom de då inte hade några mobiltelefoner och jag starkt betvivlar att även om de haft det hade funnits någon täckning var det enda de kunde göra att vänta på hjälp. Vattenfalskan de hade var snabbt uppdrucken men timmarna gick och ingen kom, de började frukta för sina liv. Det var då det hände! Bredvid pappa som förtvivlat slagit sig ner i sanden började sanden öppna sig och vatten började fylla hålet. Pappa som knappt kunde tro sina ögon böjde sig ner och till hans stora förvåning luktade det som sötvatten, han tog försiktigt en klunk och hoppade till av förvåning eftersom det helt klart var drickbart! På så sätt räddade guden Shiva min far och farbrors liv genom att vrida ut en sista vattendroppe av gudinnan ur sitt hår. Tre år senare när jag föddes bestämde mina föräldrar att tacka Shiva genom att döpa mig efter hans fru, Parvati.
tro och tanke 